Smarta människor

Tänk dig att du har en fyrkantig kub som du ska lägga i en låda och du har tre olika hål, ett runt, ett fyrkantigt och en trekantig. Du börjar med att försöka få ner din fyrkantiga kub i det trekantiga hålet men det fungerar inte så du försöker igen och igen och igen.
Låter det konstigt? Detta är faktiskt väldigt vanligt och jag märker det själv inom hundägare. Till ex din hund skäller på andra hundar du försöker få tyst på den genom att skrika på den och rycka i kopplat, det funkar inte men tillslut försvinner hunden och din hund blir tyst men snart möter du en till hund och din hund börjar skälla och du går igen samma procedur igen och igen. Du vet själv att din metod inte fungerar men ändå försöker du igen och igen.Jag känner till detta själv då jag höll på med det (stackars Lukas) tills jag förstod hur dumt och onödigt allt va.
Vi människor är inte så smarta som vi tror, att göra om saker trots att vi vet att det är fel!

Den där känslan

När jag inte gör något, ligger bara framför tvn/ datorn en hel dag ja då blir jag deprimerad! Även om jag är sjuk och vet att det rätta är att ligga här och ta det lugnt så får jag en avsky i hela kroppen och känner mig som en hemsk och dålig människa. Även fast mina hundar är helt fantastiska och har inget emot att ligga och mysa med en sjuk matte så får inget mig på bra humör.

Detta får mig också tänka tillbaka på min lata tonårstid innan hundarna kom in i mitt liv och jag kunde gå runt en hel dag i pyjamas och sitta framför tvn en fin sommardag och njuta av det.
Sen vid 16 års ålder så kom Lukas och livet förändrades stort, han tvingade mig ut i alla väder och jag fick ett mer aktivt liv och nu kan jag inte längre sitta en hel dag och njuta utan dessa hemska tankar.

Så ja att vara sjuk för mig medför inte bara fysisk smärta även psykisk! Vet inte om det är någon sorts tvångssyndrom jag har i huvudet men jobbigt är det.

Sjuk

Vaknade först inatt vid ett tiden av att Lukas stod vid säng kanten (han har börjat med att stå vid sängkanten och gnälla för att be om tillåtelse att hoppa upp) så jag, tjurig som varje gång när han väcker mig ska säga till honom att hoppa upp känner hur halsen har svullnat upp och jag får inte ut ett ljud. Så jag går upp tar en Ipren och hoppas att lite sömn så ska den försvinna tills morgonen. Vaknade tre igen av att jag inte kan svälja, sen kan jag inte somna om igen förens klockan slog fem.
Kl 10 idag vaknade jag igen med sprängande huvudvärk, ben gjorda av spaghetti och oförmåga att svälja.
Har lust att skriva med stor röd text att jag har inte tid att vara sjuk.
Tisdagar är en dag jag ser fram emot då det är vägning på VV och jag ska hjälpa syster. Plus att jag som alltid har massa läsning att göra... Men vem har någonsin tid att vara sjuk? Hoppas bara jag är frisk till torsdag då jag och Ellie ska iväg till Ängelholm för att hälsa på hennes möjliga nya pojkvän. Är väldigt spänd på att få se hennes reaktion av att få hälsa på en fin malle pojk.

Men nu ska jag lägga mig under min filt med en kopp te och försöka läsa lite.